Rapport från Sångbergets Peppar (Otto)

Bilder från Sångbergets Peppar som går under namnet Otto:
http://picasaweb.google.se/perssanders/JaktArjeplogsfjallen?authkey=Gv1sRgCMq64a_49NPNfQ#


Ottos husse skriver och berättar om sin valp på detta vis:

"Hej,

Sedan vi hördes senast har Otto spridit såväl glädje som förtvivlan i sina spår. Undrar om Fille( familjens långhåriga vorsteh) var en stillsammare valp eller om minnet har mattats efter sju år?

Otto har i varje fall varit en mycket pigg och frisk valp, sånär som på att han tillsammans med resten av hunddagis fått noskvalster. Både han och Fille medicineras nu, så han ska vara smittofri till valpträffen. Bland annat för att slippa diverse farsoter som sprids på hunddagis är vi nu i slutfasen av att bygga hundkoja och hundgård så vi slipper ha dem på dagis.

Vi har varit med på brukshundsklubbens valpkurs i höst. Kändes inte direkt som världens mest ambitiösa kurs, men det var nyttigt att träna bland andra hundar. Han var okopplad i stort sett hela tiden och gick fint att hålla från de andra hundarna med lite uppmuntran, stoj och bus och ett och annat NEJ!!-vrål. Han har riktigt bra kontakt när han vill ha något av mig, att få gå ut, att få börja äta, och så vidare. Annars har han lite tendenser till att först kolla om inkallningskommandot verkligen var på allvar just den här gången (vorsteh?), men när det visade sig vara på allvar kommer han snällt skubbande. En sak som vare sig vi tvåbenta eller Fille lyckas något vidare med är att få Otto att sluta hoppa och skojbitas. Det blir någon mental blockering som jag inte riktigt vet hur jag ska få bort.

Vi har börjat lite med skojapportering, hittills utan krav på snygga avlämningar. Han väntar på kommando innan han hämtar och kommer snabbt med dummyn, men som sagt, vi får träna mer med avlämningarna.

Otto och Fille trivs väldigt bra tillsammans och risken är att vi har utnyttjat det lite för mycket när vi har lämnat dem ensamma, för Otto blir ganska olycklig om han inte får vara med Fille. Vi får ta tag i ensamhetsträningen av Otto.

Otto har även fått prya som jakthund ett par gånger. Först som drevhund på älgjakten och sedan som observatör på ripjakt i fjällen. Han tyckte dock inte att det var riktigt rättvist att han skulle gå kopplad medan hans idol fick kuta fritt över fjället och meddelade högljutt sitt missnöje. Även här skulle vi nog behöva något tips, eller är det för tidigt att kräva att han ska gå fint i koppel även om Fille får jaga? Första dagen gjorde vi som det heter på orienteringsspråk ett parallellfel när vi skulle gå tillbaka till tältet och knatade upp i fel dalgång och fick avsluta dagen med en mil lång myrpromenad. Även om kartan var lite bökig att ta fram ur ryggsäcken hade det nog varit rätt alternativ..... Otto imponerade med att hålla gott humör även om turen blev åt fanders för lång för en valp. Han var i alla fall lättadministrerad när vi äntligen kom fram till tältet. Däremot snarkade han som en gammal timmerhuggare.

Ser med spänning fram mot nästa höst, kommer det verkligen att gå att använda honom som vattenapportör? Än så länge har han, sommartid, hackat som en gammal förkammardiesel någon timme efter en två-sekunders simtur. Hur ska det då gå i höstkallt vatten? Finns torrdräkter för hundar??

Ottos frusna natur har gjort att jag i rena förskräckelsen har tokisolerat hundkojan, det blev knappt något utrymme kvar när all isolering var på plats :-) 9 cm gullfiber i väggar och tak och 14cm i golvet borde väl räcka???


Ha det bra!
Jonas å Otto


Otto har dessutom:
- Fångat sig själv i en mårdhundsfälla.
- Vält ned brorsan i en fjällbäck
- Bevisat att fiskben inte vållar en Otto-mage några problem.
- Bevisat att självdöda fåglar däremot gör det.
- Ätit (rätt ofta faktiskt).
- Jagat älg
- Fjällvandrat"

Tack för rapporten från Ottos första 6 månader. Vad månde bliva?
Jag kan snabbt svara på frågan om det är för tidigt att lära Otto gå lugnt och fint i kopplet när Fille jagar. Där är svaret definitivt NEJ. Det är helt självklart att du ska lära honom att gå snyggt i kopplet när du kräver det.

Det ska bli jätteskoj att träffa er den 21 november tillsammans med övriga syskon i kullen. Jag lovar att ni kommer att få tips och ideér att träna vidare när ni kommer hem.