För fågelhundsintresserade, läs detta:
Ojojoj, vilken Morris man har!!
I måndags för två veckor sedan låg jag hemma och va sjuk i nån influensa eller nått och Morris uppfödare hade ju sett till så att vi var anmälda till vattenprov i Enköping två veckor senare.
Dittills hade Morris haft hat i blicken varje gång jag "tvingade" honom att bära en fågel och aldrig i livet att han tänkte plocka upp den själv.
Torsdag samma vecka som jag va sjuk (fast på bättringsvägen trodde jag) åkte jag till ForsWards (
www.forswards.se) och ville ha hjälp med att få Morris att frivilligt apportera fågel.
Anna sa att jag/vi jobbat bra med hålla och bära, men att han inte förstod själva gripandedelen i apporteringen, så att det var den jag måste träna in.
Vi tränade inte just nått med fågel utan mest på att jag skulle börja träningen med att vara glad och positiv, istället för som jag tidigare gjort: MORRIS, HIIIT, SITT! och sen försökt få honom att tycka det va kul med en stor fågel i käften...nja, förstår nu att Morris inte tyckte det var särskilt kul.
Istället så var jag glad, men bestämd och berömde honom för allt positivt han gjorde och han tyckte till slut det var kul att gripa det mesta som erbjöds.
Tack så jättemycket Anna för hjälpen, hade aldrig satt det så här snabbt om jag inte fått en intensivkurs i att vara bestämd och rolig på samma gång, samtidigt som man är tydlig och talar om vad man vill :D
Vi åkte hem och tränade gripa, gripa, gripa och han grep o grep o grep :)
Fick med mig en STOOOOOOR gåsvinge att träna med så snart var det dags för den och från hande grep han den med kommando, men när den låg på golvet var det svårare.
Gick ut i skogen och provade att "gömma" vingen och då blev det genast mera intressant, så då var det inga problem att greppa, sedan funkade det även hemma på golvet. Började sakta introducera anden för honom också, men den var fortfarande äcklig, men inte lika farlig som förut, så den tog han när jag blev lite mer bestämd.
Till saken hör att jag lördag och söndag tränade honom med apportkommando utan röst eftersom den försvann i samband med förkylningen.
Flera korta intensiva pass och på måndag kom mitt eget vattenprov. Jag satte lina på fågeln (ICE) och gav Morris kommandot "APPORT" och han flög ut i Storsjön, greppade fågeln i vingen och bar in den till mig!!!
.
För er som inte bryr sig i hur jag tränar apportering med Morris, börja läs här:
Tack alla Östersundare för att ni inte var i närheten av Minnesgärdet denna måndag kväll och beskådade en galen människa hoppa omkring med en hund och skrika av glädje att Morris e världens bästa!!!! Vilken tur att rösten inte kommit tillbaka helt kan jag tillägga :) Morris första frivilliga apportering av fågel!!!!!!!
(i samma veva ringer Annica, Morris uppfödare, och jag berättar hur glad jag är och hon berättar att domare antagligen hoppat av...men jag var ju överlycklig för att vi äntligen klarade det iaf, men de skulle försöka fixa en ersättare, som de senare oxå gjorde!)
Sedan till provet söndag samma vecka (i förrgår).
VI KLARADE DET!!!!!
Både enkelt vattenprov vilket resulterade i godkänt grundprov, eftersom vi klarade fältdelen sist vi var ner till Enköping,
och särskilt vattenprov..."
