Rapport från Sångbergets Kanel

Ett fint bildspel på en kryddig valp

Vi fick ett mail från Kärlarne och Kanels familj. Så här berättar de om kryddan, Kanels, framfart:

”Inspirerade av Otto med familj så tänkte vi avlägga en rapport om hur lille Kanel mår och utvecklas.

Först och främst: Kanel växer med raketfart: Han får inte längre plats att bära under armen. En halvmeter Kanel sticker ut på baksidan.

Annars så löper Kanels utveckling på framåt. Gammeltiken Tigra, strävhårig på 10 år lär lillpojken hyss: Förra helgen hördes någon som gnydde och ojjade sig nere i tvättstugan där hundarna sover. Pappa i familjen går ner för att kolla vad som står på. Klockan är 04.00 och Kanel och Tigra har lyckats att öppna husses jaktryggsäck. Kanel ertappas med nosen i kakburken, som man brukar säga. Kanelis ligger där bredvid en fullpackad ryggsäck, färdigpackad för morgondagens älgjakt med en kaviartub utsmulad i kring sig. Utsmetad kaviar och bitar av aliminium ligger där på golvet. Inte konstigt att han hade ont i magen och ojade sig. Men allt har löpt på bra och Kanel har inte visat några avvikande beteende (eller...?). Sparris fick han i sig i beordran att det skulle "binda" sig i magen då.

Kanels största nöje är annars att kasta potatis, jätteroligt att riva upp hela trädgårdslandet! Eftersom vi har rundgång i huset tycker alla tre döttrarna att det är väldig kul att trissa upp lillkillen genom att springa före Kanel och ha honom skrikandes efter. Han blir så frustrerad och arg att han inte hinner ifatt. Men nu är han snart för snabb så nu är det vi som blir nafsade i baken och rädda :)

En utökan av hundburarna och ett hundhus har byggts till Kanels ära. Jämthundstiken Bella, 4 år och Kanel kommer blir rumskompisar när det hela är klart.

Annars så tycker flickorna i huset att det är mycket intressant (vi har bara haft tikar tidigare) att studera Kanels "pungisar" som de kallar det. Mycket får man stå ut med som Vorsteh-hane i familjen Jonsson!

Men han ger oss många skratt och är verkligen en krydda i tillvaron. Häromdagen fick matte för sig att bada alla hundarna i grönsåpa, det osade om alla tre hundar i flera dagar!

Kramar
Kanel med mattar & husse”

Tack för rapporten! Vi hoppas och tror att ni skämtar (mycket:), när ni säger att ni blir rädda av Kanels nafsande! Lycka till med fortsatta äventyr med "matmonstret".
Anna & Johan

Kursdatum för 2011-års Jägarexamenskurser

Efter stor påtryckning från nya kursdeltagare om kursdatum för Jägarexamen 2011 har vi nu lagt ut nya kursdatum på vår Hemsida http://www.forswards.se

Du hittar dem under "Nyheter" eller "Kursverksamhet", vilket du vill.
Det är skitkul att fler vill börja jaga och vistas i naturen.

Kursdatum för våra hundkurser kommer så snart vi har tänkt till :)

Väl mött på någon av våra kurser under 2011!!

Gåsjakt igen

Johan, Jonas o mågen Dan, var på gåsjakt i går. Det är verkligen effektivt med bulvaner o liggömsle. Denna jaktform kan rekommenderas varmt för er som gillar hagelskytte.

Guidning på skogsfågel med finsk spets

Idag provade Martin Johansson (som tidigare blivit guidad med stående fågelhund hos oss) jakt med skällande fågelhund. Martin tog med sin son Filip på guidningen med finsk spetsen Tajko. Det resulterade i att Filip fick fälla en tjäderhöna. Grattis, grattis!

Mattias Jonsson som äger Tajko och gudiade idag, tar gärna på sig flera uppdrag. Välkommen med anmälningar till oss. Vi har fortfarande en fin jakthöst i Jämtland.

10-taggare i sikte

Mattias Jonsson älgjägare o fågeljägare skickade denna bild på en 10-taggare. Mycket bra bild! Oxen fick gå vidare till avel

Rapport från Sångbergets Peppar (Otto)

Bilder från Sångbergets Peppar som går under namnet Otto:
http://picasaweb.google.se/perssanders/JaktArjeplogsfjallen?authkey=Gv1sRgCMq64a_49NPNfQ#


Ottos husse skriver och berättar om sin valp på detta vis:

"Hej,

Sedan vi hördes senast har Otto spridit såväl glädje som förtvivlan i sina spår. Undrar om Fille( familjens långhåriga vorsteh) var en stillsammare valp eller om minnet har mattats efter sju år?

Otto har i varje fall varit en mycket pigg och frisk valp, sånär som på att han tillsammans med resten av hunddagis fått noskvalster. Både han och Fille medicineras nu, så han ska vara smittofri till valpträffen. Bland annat för att slippa diverse farsoter som sprids på hunddagis är vi nu i slutfasen av att bygga hundkoja och hundgård så vi slipper ha dem på dagis.

Vi har varit med på brukshundsklubbens valpkurs i höst. Kändes inte direkt som världens mest ambitiösa kurs, men det var nyttigt att träna bland andra hundar. Han var okopplad i stort sett hela tiden och gick fint att hålla från de andra hundarna med lite uppmuntran, stoj och bus och ett och annat NEJ!!-vrål. Han har riktigt bra kontakt när han vill ha något av mig, att få gå ut, att få börja äta, och så vidare. Annars har han lite tendenser till att först kolla om inkallningskommandot verkligen var på allvar just den här gången (vorsteh?), men när det visade sig vara på allvar kommer han snällt skubbande. En sak som vare sig vi tvåbenta eller Fille lyckas något vidare med är att få Otto att sluta hoppa och skojbitas. Det blir någon mental blockering som jag inte riktigt vet hur jag ska få bort.

Vi har börjat lite med skojapportering, hittills utan krav på snygga avlämningar. Han väntar på kommando innan han hämtar och kommer snabbt med dummyn, men som sagt, vi får träna mer med avlämningarna.

Otto och Fille trivs väldigt bra tillsammans och risken är att vi har utnyttjat det lite för mycket när vi har lämnat dem ensamma, för Otto blir ganska olycklig om han inte får vara med Fille. Vi får ta tag i ensamhetsträningen av Otto.

Otto har även fått prya som jakthund ett par gånger. Först som drevhund på älgjakten och sedan som observatör på ripjakt i fjällen. Han tyckte dock inte att det var riktigt rättvist att han skulle gå kopplad medan hans idol fick kuta fritt över fjället och meddelade högljutt sitt missnöje. Även här skulle vi nog behöva något tips, eller är det för tidigt att kräva att han ska gå fint i koppel även om Fille får jaga? Första dagen gjorde vi som det heter på orienteringsspråk ett parallellfel när vi skulle gå tillbaka till tältet och knatade upp i fel dalgång och fick avsluta dagen med en mil lång myrpromenad. Även om kartan var lite bökig att ta fram ur ryggsäcken hade det nog varit rätt alternativ..... Otto imponerade med att hålla gott humör även om turen blev åt fanders för lång för en valp. Han var i alla fall lättadministrerad när vi äntligen kom fram till tältet. Däremot snarkade han som en gammal timmerhuggare.

Ser med spänning fram mot nästa höst, kommer det verkligen att gå att använda honom som vattenapportör? Än så länge har han, sommartid, hackat som en gammal förkammardiesel någon timme efter en två-sekunders simtur. Hur ska det då gå i höstkallt vatten? Finns torrdräkter för hundar??

Ottos frusna natur har gjort att jag i rena förskräckelsen har tokisolerat hundkojan, det blev knappt något utrymme kvar när all isolering var på plats :-) 9 cm gullfiber i väggar och tak och 14cm i golvet borde väl räcka???


Ha det bra!
Jonas å Otto


Otto har dessutom:
- Fångat sig själv i en mårdhundsfälla.
- Vält ned brorsan i en fjällbäck
- Bevisat att fiskben inte vållar en Otto-mage några problem.
- Bevisat att självdöda fåglar däremot gör det.
- Ätit (rätt ofta faktiskt).
- Jagat älg
- Fjällvandrat"

Tack för rapporten från Ottos första 6 månader. Vad månde bliva?
Jag kan snabbt svara på frågan om det är för tidigt att lära Otto gå lugnt och fint i kopplet när Fille jagar. Där är svaret definitivt NEJ. Det är helt självklart att du ska lära honom att gå snyggt i kopplet när du kräver det.

Det ska bli jätteskoj att träffa er den 21 november tillsammans med övriga syskon i kullen. Jag lovar att ni kommer att få tips och ideér att träna vidare när ni kommer hem.

Summering av vår utbytesjakt

Vår utbytesjakt med våra sörlännigar resulterade i : 13 gäss, 7 änder, 4 rådjur, 2 rävar och två fasaner. Inte illa! Vi norrlänningar eller Lapplänningar som Jerven kallar oss fick verkligen se och skjuta samt för Kallas del apportera många olika arter.

Guide nr1, alltså Ulf Jerv bjöd på spännande gåsjakt med en polisanmälan som följd. Det var nämligen en fågelskådarkvinna som inte var förtjust i vår skyddsjakt på sädgässen som såg till att några i gänget fick en lite pulsförhöjare när polisbilen med två trevliga poliser kom och kollade upp oss så att allt var i sin ordning. Det löste sig och polisen tyckte vi var som hon uttryckte sig: "seriösa jägare!"

Jerven fick vi serva med kaffe och macka

Guide nr2, Ulf Dackemark bjöd på päronsodakokt scankorv. En ny smakupplevelse för oss norrlänningar, men vi har lärt oss att ta seden dit vi kommer ;)

Vi är nu hemma i Jämtland med många nya ideér till vårt jaktföretag. Dammar, fasanutsättning osv. De där leriga åkranna skippar vi!!!!

Tack igen och på återseende!

Här kan du läsa vad våra vänner i syd skrev om jakten: http://teamhinden.blogspot.com/